fredag 5 mars 2010

startskott

Ja då har det åter smällt i startskottpistolen. I måndags den 1 mars så gick starten för ännu en omgång med nutrilett. Jag vet ju att det går att stå still efter avslutad kur även om det va lite si så där sista veckan nu med kalas och mycket fika här och där. Men efter 2 dar på nutrilett så va jag tillbaks på rätt ställe som jag slutade min kur och nu har jag åter tappat lite i vikt efter bara 4 dagar så från min start i början på året så är det nu -13 kg. Själv tycker jag det främst märks på magen. Syns säkert i ansiktet med. I dag är det ju fredag och då kommer helgen och den är alltid ett eldprov men jag känner att jag kommer fixa det. Finns en inre drivkraft som jag inte kan förklara. Tog en sväng på stan i går och bara för att få se om jag verkligen gått ner (vågar ju inte tro på vågen :-) )så blev det en sväng inom indiska... provade lite klänningar och tänk en del av dem satt ok och en del satt så gått ok så med några kg till så hade de suttit fint de med och jag det kändes underbart. Kan tala om att det stärkte mig och jag insåg att de inte kommer va kört att kunna köpa de kläder jag tycker är snygga även på andra avdelningar än de storvuxnas om jag bara håller ut och fokuserar på mitt mål.
Har funderat lite över om jag någonsin kommer kunna räkna BMI och bli normalviktig, vet ju att jag har en rätt så bra muskelmassa och den vill jag ju inte minska vilket också kommer innebära att min kropp kommer väga en del även om jag går ner i vikt. Klart jag kommer bli smalare och få en tajtare kropp men ofta stirrar sig läkarna blinda på på BMI tabellen och har man då mycket muskler så blir det ju fel.

Vet att jag i dag i kg har en muskelmassa på ca 22kg vilket i slutändan skulle bli rätt hög muskelprocent om jag skulle väga enligt BMI 22-23 vilket till min längd skulle vara ca 60 kg och då skulle jag hamna på en muskelmassa på mer än 33 % och sen bör jag ju även tänka på att då jag kommer öka träningen nu under våren även kommer att bygga lite mer muskler och stärka dem jag har så jag kanske i slutändan hamnar på en muskelmassa påp 25 kg och det skulle ju då va i runda slängar en muskelmassa på 40 % sen bör ju man ha en vätskeprocent i kroppen på runt 50% va blir då kvar till fett, jo 10 procent och det skulle ju inte va mer än 6 kg och som kvinna bör du inte enligt den våg jag har och dess kontrollsiffror inte ligga under 19%. Så kort sagt tror jag inte att jag kommer att kunna väga enligt mitt BMI om jag inte ska minska min muskelmassa med och det är jag ju inte ute efter. så allvarligt talat så kommer jag nu att skita i mitt BMI och sträva efter att må bra i min kropp, komma ner i vikt och tajta till kroppen och sen i slutändan va vågen står på kommer jag skita i men i dagsläget så måste jag ner i vikt och då spelar ju vågens siffror roll men när jag kommit en bit nedåt till så kommer jag inte bry mig om den sen utan gå mer på hur kroppen omformas och hur kläder sitter. Har ju min klänning till bröllopet i garderoben.... i dag passar den inte så jag kan dra upp dragkejdan bak och det beror på att jag är för bred så det hoppas vi kunna tajta till med men den går på fint över höfter och även en bit upp i midjan men det är sen ryggen och bröstkorgen som är för stor och den bör ju också krympa. Har även lite andra klänningar som hänger där och väntar på våren, vissa av dem passar nu men skulle sitta bra, ja ännu bättre om -10 kg. ja jag har ju insett att jag egenligen älskar att gå klädd i klänningar och kjolar om de sitter snyggt och inte gör mig till ett vandrande tält.

För att lura sig själv lite och känna sig riktigt duktig när motivationen tryter så brukar jag tänka att jag dag väger 30 kg mindre än förra sommaren, att jag då va höggravid får man ju tänka bort då :-)

Så nu är målet att jag håller mig till nutrilett mars genom och då förhoppningsvis kan gå ner 10 kg på det vilket inte borde va omöjligt sen kommer jag sakta gå över till lchf kost och då även öka min träning än mer. Risken för platå är ju stor då men jag kommer när jag slutar med nutrilett att mäta och väga mig för att sen under april endast mäta mig och ändå hoppas på att jag i mitten av maj ska ha nått mitt delmål som innebär ytterligare 5 kg så från nu till maj så är det 15 kg som ska bort. Sen kommer jag att fortsätta min träning och inte aktivt jobba för att gå ner mer än att jag kommer hålla min kost och i allafall inte se till att gå upp. Känner att det samtidigt som jag nu vill ha snabba resultat så vill jag samtidigt att kroppen ska få hinna med och jag måste hinna med mentalt med och lyckas jag komma ner till mitt delmål i maj så har jag kommit ner så långt att jag väger som när jag och Janne träffades och det har jag inte vägt sen dess. Så kroppen kommer under sommaren att själv få bestämma om den vill stå still eller gå neråt även om jag kommer göra vad jag kan för att hålla den i gång men inte pressa den nedåt. Så efter sommaren så kommer jag åter ta nya tag och pusha den nedåt så till jul hoppas jag att jag lyckats med de ytterligare 10-15 kg som jag själv anse mig ha kvar utan tanke på BMI. Så kort sagt kommer jag att under detta året gå ner mellan 25-30 kg till från i dag och från att jag började i början av januari kommer jag då ha minskat mellan 38-43 kg. Siffran tycks svindlande men det är ju därför jag känner att jag måste ha första rejäla knuffen med hjälp av nutrilett och den har ju redan puffat mig 13 kg nedåt och kan den då puffa 10 kg till så är det ju 23 kg och mer än hälften av vad jag ska ner. Det som händer är ju att när kroppen blir lättare så blir det också lättare att gå ner i vikt eftersom man orkar mer och det är lättare att träna även om jag aldrig känt mig begränsad som så många andra överviktiga gör och det beror nog på att jag på något sätt lärt mig trivas med min kropp även om jag inte vill ha den så för all framtid och sen att jag trots allt är väldigt stark i kroppen.

Har funderat mycket över va som gör det lättare denna gången och det kan jag nog mycket tillskriva min älskade gubbe. Att även han nu ser hur fel vi äter utöver maten som är bra. Han ser va vi stoppar i munnen på kvällarna och att även han nu låter bli och på så vis hjälper mig. Han blir ju den som omedvetet sporrar mig att kämpa vidare. Sen gör det nog lite till med att jag känner att vi nu är färdiga med barn. Att jag vet att det inte kommer finnas något som gör att jag går upp som jag själv inte kan styra över.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar